Jag tittar mig själv i spegeln och känner mig otillräcklig.
Jag blickar över mitt liv och känner mig misslyckad.
Jag tittar på alla omkring mig
och en känsla av obehag växer över mig.
Mitt bland allt mörker så känns allt ändå bra.
Allt faller på plats och jag saknar inte lika mycket.
Det är jobbigt att blicka framåt, för jag vet inte vad som finns.
Jag vet inte vad som komma skall,
men jag vet att jag ändå trivs just precis nu.
Jag vet att det som varit har varit.
Jag vet att det som kommer
går att göra till något bra.
Jag är den som bestämmer och jag är inte ensam.